Gröna tips

Annikas tips och råd om skötsel av orkidéer

I vår kundtidning, Hemma Hos nummer 2 2015, kan du läsa om Annika Schröders passion för orkideer. Här ger hon ytterligare tips, utifrån hennes erfarenhet, om hur du lyckas med dessa fantastiska blommor.

Vatten och näring

Phalaenopsis är den vanligaste nybörjarorkidéen. Välj en planta som har fina rötter och spänstiga blad. De är oftast planterade i genomskinliga plastkrukor så man ser rötterna. Man kan också se på rötternas färg när plantan behöver vatten. Är rötterna gröna ska man inte vattna. Är de grå är plantan törstig. Jag vattnar ungefär en gång per vecka sommartid, mer sällan vintertid, men ger näring varannan vattning året runt. Jag använder orkidénäring, men många använder vanlig blomnäring som till exempel Blomstra. Då ska man ta svagare dos än till vanliga växter, 1 ml näring/liter vatten är lagom. Det finns många olika sätt att vattna men jag doppar mina plantor i en hink med vatten eller spolar igenom dem under kranen. Sen får de rinna av ordentligt på diskbänken, för orkidéer vill inte ha vatten i ytterkrukan. Vattna aldrig med iskallt vatten och se till att det inte kommer vatten i bladrosetten.

Glaskrukor

Ibland kan man se orkidéer som är planterade i glaskrukor och vissa har inte ens hål i botten. Det är inget jag vill rekommendera och inte heller att ha ytterkrukor i glas. Sommartid kan det bli väldigt varmt i glaskrukor och rötterna kan brännas om plantan står i ett soligt fönster.

Överblommade stänglar

När en Phalaenopsis har blommat över kan man klippa av stängeln över den andra noden/ögat, som finns långt ner på stängeln, för då kan det bryta ut en ny stängel på den gamla. (Noder/ögon är de ljusare "band" som finns på stängeln.) En brun överblommad stängel är död och ska klippas bort så långt ner man kommer åt.Överblommade stänglar på Dendrobium ska klippas bort helt och hållet. På Dendrobium, som blommar direkt på sina bulber, tar man bara bort de vissnade blommorna.

Omplantering

Orkidéer måste, som andra växter planteras om och till exempel Phalaenopsis bör du plantera om efter första blomningen och därefter vartannat eller var tredje år. En orkidé med sympodialt växtsätt, som Dendrobium, ska helst inte planteras om förrän hela krukan är full med skott. Bästa tiden för omplantering är februari till och med september och plantan ska då inte vara i blom. Får den hängande slaka blad, så kallade ”taxöron” ska den absolut planteras om.

Klipp bort tomma eller döda rötter och om du vill använda samma kruka igen måste den diskas ordentligt först. Har plantan mycket rötter kan den behöva större kruka och då är genomskinliga plastkrukor bäst. En Phalaenopsis kan bilda många luftrötter och de ska inte klippas bort utan de ska ner i krukan vid omplanteringen. Det kan komma luftrötter mellan de nedersta bladen och då ska man dra bort dessa blad. Ett tips är att hålla plantan i ena handen, ta tag i bladet långt in med den andra och dra det snabbt och hårt neråt. Man ska aldrig klippa bort ett blad, för då blir det bladrester kvar, som kan ge röta. Luftrötter är hårda och behöver mjukas upp för att kunna böjas ner i krukan. Ett tips är att fylla en ytterkruka med vatten, ställa ner plantan i den, så att bladen vilar på krukkanterna och försiktigt peta ner de hårda luftrötterna i vattnet. Efter ett par timmar i vattnet har de mjuknat och då är det dags att plantera om.

Orkidékompost

Det finns orkidékompost/jord i de flesta blomster- eller mataffärer, vissa av bättre och andra av sämre kvalitet. Orkidékomposten består av barkbitar och kokosfibrer och den ska innehålla så lite ”skräp” som möjligt, det vill säga så lite som möjligt förmultnade rester av bark och kokosfibrer. Gällande priset har jag noterat att en 4 liters påse av samma märke kan vara nästan dubbelt så dyr i en blomsteraffär som i en livsmedelsaffär.

Ute på sommaren

De flesta orkidéer tycker om att vara utomhus på sommaren men vänta till när nattemperaturen håller cirka 8 plusgrader. De tycker inte om gassande sol eller regn, så de måste stå eller hänga skyddat. Fiberduk är jättebra att ha hemma för att tillfälligt lägga över om du är osäker på nattemperaturen under våren. På hösten har de vant sig vid temperaturskillnaderna mellan dag och natt och då är de mer toleranta mot kalla nätter, dock förstås inte frost. Jag har en skyddad balkong under tak och i somras var många av mina plantor på sommarkollo från maj till september, antingen hängande på balkongens väggar eller i amplar. Det är temperaturskillnaden mellan dag och natt samt luftfuktigheten utomhus som är bra för tillväxten.

Vintervila

Vissa orkidéer, som till exempel Dendrobium, vill ha en svalare och torrare vintervila för att sätta knopp. De trivs i en källare med belysning – exempelvis kallvita lysrör - och en maxtemperatur på 15 grader. Under vilan ska de ha minimalt med vatten eller inget vatten alls. Börjar bulberna se uttorkade ut kan man vattna, men ytterst lite.

Ohyra

Orkidéer kan förstås få ohyra och mardrömmen är ullöss, för de sprider sig så snabbt och de är i princip omöjliga att bli av med. Ullusen ser ut som en pytteliten vit gråsugga och har sina ägg och larver i vita ”bomullsbon”, som den bygger antingen i bladvecken, under bladen eller på blommorna. Lössen finns också i krukan. För många år sedan fick jag ullöss på många plantor och till slut slängde jag alla, för jag blev inte av med dem. Numera kollar jag mina plantor noga och ofta och det blir Miljöboden direkt om jag ser något som kan vara ullöss.

Spinn kan också förekomma på orkidéer och det beror oftast på för torr och stillastående luft. För att orkidéerna ska få mer fukt och luft kan man ställa skålar med vatten och lecakulor på fönsterbrädorna och låta en rumsfläkt gå lite då och då. Spinn ser ut som en gråaktig beläggning (börjar med vitaktiga prickar) på bladen och krypen är svåra att se med blotta ögat. Det finns växtvårdsmedel i handeln som man kan använda för att behandla en växt som fått exempelvis spinn. Du kan också göra en blandning själv av såpa, T-röd och vatten och sedan duscha växten med detta. Vad gäller proportionerna så får man prova sig fram. Styrkan på dosen har att göra med saker som; hur stort angreppet hunnit bli, vilken växt det gäller, hur noga man kan vara och hur många gånger man behandlar växten.

Här är recept på en ganska stark blandning till svårare ohyra på krukväxter: 4-6 tsk såpa och 2 tsk T-röd per liter vatten. Med denna dos bör du upprepa behandlingen tre gånger med 1 veckas mellanrum. Oavsett vad du använder för medel ska du aldrig duscha på blommor eller så det blir blött i bladrosetten, vilket blir ett problem eftersom man då inte kommer åt alla små djur. Har man ohyra på blomstängeln, ska man klippa bort den.

Om du har ohyra på en planta och vill behandla den, är det viktigt att hålla plantan isolerad, så den inte smittar friska plantor. Jag slänger alltid plantor som har fått ohyra, eftersom jag inte har möjlighet att isolera dem och jag är så rädd om min samling.

Dragspelsblad

Vissa orkidéer med tunnare blad kan få något som kallas ”dragspelsblad” (rynkiga blad) och oftast beror det på för lite vatten, men kan också bero på övervattning och att rötterna har ruttnat. En planta med ruttna rötter måste planteras om. Ta då bort de rötter som har ruttnat. Bra att veta är att man aldrig kan få bort dragspelsblad, men det gäller att ha koll på vattningen, så de inte blir fler.

Vill du lära dig ännu mer?

Jag är medlem i Orkidéprat som är en trevlig sida på nätet för oss som älskar orkidéer. Där finns ibland orkidéer att köpa av andra medlemmar. Vi lär av varandra och visar bilder på plantor i blom eller ställer frågor om vi behöver råd om skötsel med mera. Att vara medlem kostar inget och adressen är www.neovita.com

På Orchidéhusets hemsida www.orchidehuset.se finns orkidéer och diverse tillbehör som säljs i webbshopen. Lagret finns på Bäckby och på hemsidan finns kontaktuppgifter under rubriken ”Kontakta oss”.

// Annika Schröder 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Phalaenopsis med olikfärgade/variegerade blad

Orkide, bulb

Bulbophyllum med bulber hängande delvis utanför krukan och den trivs att växa så

Orkide, blomma

Doritaenopsis Yu Pin Fireworks 'Champion' är en
extrem långblommare

Orkideer

Paphiopedilum 'Dorama'  

Orkide, dragspelsblad 
"Dragspelsblad" kan bero på att den fått för lite eller för mycket vatten

 

 

Vad behöver växterna?

Oavsett vad och hur du odlar måste du tillgodose växternas behov, för att få ett bra resultat. Förutom värme, ljus, syre, vatten och något att fästa sina rötter i så behöver de, precis som allt annat levande, näring för att må bra. Med lagom mängd och rätt sort får vi vackra och friska växter. Naturligtvis måste vi också undvika gifter i våra odlingar. De ämnen som växterna behöver tar de upp från jorden och dessa ämnen behöver sedan föras tillbaka. Det är det vi gör när vi gödslar jorden. För att få en jämn tillförsel och för att undvika överdosering är det bra att välja långtidsverkande jordförbättrings- och gödselmedel. Det finns många olika sorter av färdigblandad gödsel i både flytande och fast form att välja mellan. Handelsgödsel eller naturlig gödsel, vilket är bäst?

Själv väljer jag bara naturliga medel, och helst kravgodkända för att vara så snäll mot mig själv och naturen som möjligt. Här följer några av de vanligaste gödnings- och jordförbättringsmedlen och några som du kanske inte har hört talas om.

      

Gödsel

Brunnen (dvs. komposterad) häst- eller kogödsel: är fantastiskt bra för att den ger både näring och struktur.  

Hönsgödsel: kväverikt och snabbverkande, kan vara bra komplettering till växter som behöver mycket näring. Varning för överdosering. Får inte ges på sensommar/höst.   Blodmjöl och hornmjöl: båda är kväverika och snabbverkande. Varning för överdosering. Kan bl.a. vara bra till blomsterlökar. Gödsla då så snart det gröna sticker upp ur marken, men var försiktig, gödsla bara runt det som kommit upp, inte på det gröna som annars kan drabbas av mögel.   Aska: innehåller mycket kalium som är bra för blom- och fruktbildning och för växternas övervintrings-förmåga. Överdosering kan ge magnesiumbrist.

Benmjöl: innehåller mycket fosfor som gynnar rottillväxt, blombildning, fruktsättning och mognad. Används t.ex. vid plantering av blomsterlök. Innehåller också mycket kväve men släpper ifrån sig det långsamt och är därför ett långtidsverkande medel.  

Effektiva mikroorganismer (EM): används i köks-kompostering, ekologiskt jordbruk, vattenrening m.m.   Dolomitkalk: innehåller både kalk och magnesium. Naturlig och bra när man vill höja ph-värdet.   Rhododendrongödsel: det finns växter som trivs med ett lågt ph-värde, s.k. surjordsväxter som Rhododendron, blåbär m.fl. (Att de kallas surjordsväxter har alltså inget med blöt jord att göra). Dessa trivs i okalkad torv eller färdigblandad s.k. rhododendronjord och när det gäller gödningen är det lättast att köpa rhododendron- eller surjordsgödsel, som är särskilt anpassade för dessa.

Vanlig kompost: är användbart för att det ger en bra struktur på jorden men ger oftast inte så mycket näring. (Jämför med bokaschikompost).

Biokol: håller kvar kolet i bunden form i flera tusen år (utsläppen av växthusgaser minskar). Samtidigt förbättrar användandet av biokol odlingsjorden. Biokol ökar förmågan att binda vatten och näringsämnen (men inte hårdare än att de kan tas upp av växterna) jorden blir lucker, lättarbetad och gynnsam för rotutvecklingen, mikroorganismer, maskar och annat gynnas och forskningen visar på kraftigt ökade skördar.

Gräsklipp: att täcka med gräs runt plantorna i land eller rabatt tillför både näring (mycket kväve) och håller fukten bra. Men det måste vara rejält med gräsklipp, cirka 5 cm. Besväras man av sniglar är det dock ingen lysande idé!

 

 

Foto: Johannes Wätterbäck

Bokashikompostering: Bokashi är en form av snabbkompostering, där bl.a. EM används. Med hjälp av nyttiga svampar och bakterier omvandlas matrester till värdefull jordförbättring. Matavfallet behöver inte samlas in och transporteras bort utan kan användas nästan direkt, i odling på den plats där matavfallet uppstod. Flera försök pågår, bl.a. har Ikea och Hälsingborgskommun ett komposterings/ odlings-samarbete på gång med boende i Hälsingborg. Mimer kommer att prova metoden i liten skala tillsammans med några hyresgäster.   Algomin: är ett produktnamn. Gödningen finns i olika utföranden t.ex. ”kravgodkänd”, ”gräsmattegödsel”, ”trädgårdsgödsel”, alla är baserade på alger och mineralrika.   Stenmjöl: är precis som det låter finfördelat stenmaterial som tillför mineraler. Finns numera att köpa i affär men är dyrt. Ibland kan man komma över det vid olika former av borrning till bergvärme vägarbeten m.m. till mycket bättre priser. (Används alltid i den organisk-biologiska odlingen).

 

Skötsel av gräsmatta

En etablerad gräsmatta tål ganska mycket torka. Är den nyanlagd ska du däremot se till att hålla den fuktig tills den har tagit sig. Ett tips är då att täcka den med en lätt s.k. odlingsduk, både för att hålla fukten och för att hindra fåglarna från att äta upp dina frön. Är jorden näringsfattig, så kan gräsmattan behöva gödslas 3 gånger per år. Använd gräsmattegödsel och följ doseringen på påsen. Är den mossig så är det ofta ett tecken på att det fattas näring. Att använda mossrivare är inget bra alternativ, eftersom det sönderdelar och därmed förökar mossan i stället.

Skötsel av häck

Utgör din häck gräns mellan din uteplats och allmänt område gäller regeln att hyresgästen sköter insida och Mimer sköter ovansida och utsida. (Obs. Detta är grundregeln, men på några ställen t.ex. Trädgårdsstaden Hemdal och Bo Klok gäller att hyresgästen själv sköter hela häcken, alltså även sidan ut mot gatan). Är häcken tät och fin är det sommarklippning som gäller, en eller två gånger per år, beroende på hur snabbväxande den är. Behöver man göra en rejäl justering (om den är gammal, otät, risig och ful) klipps den i februari/mars, dvs. innan årets knoppar börjat slå ut. Ibland måste vi då ta ner den ända till ca. 10-20 cm från backen, men inte alltid. Mimer avgör vad som ska göras och i dessa fall klipper våra entreprenörer alltså hela häcken, tills den återfått rätt höjd och form igen. Det finns buskar och träd som inte får klippas på vårvintern (ex.v. avenbok, alla former av lönn, alla former av körsbär) dessa klipps i stället under juli/augusti/september. Tänk också på att alla häckar inte ska formklippas. Många häckar är finast om de får växa fritt. Friväxande häckar håller man friska och fina genom att då och då ta bort några av de äldsta grenarna. Även detta är bra att göra i feb/mars, då ser du lätt vilka grenar som är gamla. Är du osäker på vilken häck du har prata med Mimers trädgårdsmästare eller kvartersvärd.

Skötsel av buskar

För buskar gäller i princip samma som för häckar. De flesta buskar inne på uteplatserna är friväxande, då behöver du bara ta bort några av de äldsta grenarna då och då, så att det successivt kommer nya fina. (se ovan). Man brukar se på dem om det fattas näring. Står de så de kan sträcka ut sina rötter brukar de vara rätt duktiga på att ta vad de vill ha. Om du vill gödsla, tänk på att rötterna som suger näring inte finns invid stammen utan längre bort.

Bekämpa bladlöss naturligt istället för med gifter

Det sista jag gjorde före sommarledigheten var att placera ut några små rovdjur i växthuset som vi hade ute vid Framtidslägenheten. Det hade blivit väldigt varmt och fuktigt därinne pga att dörren hålls stängd när vi inte är där. Luftningen genom takluckorna är inte nog och vad händer då? Jo lössen förökar sig med en vidunderlig hastighet! När man inte kan hejda angreppen genom att duscha och klämma de små liven, återstår att gå lite mer militant tillväga. Sagt och gjort; två olika typer av så kallade predatorer skickades efter (en predator är ett djur som jagar och äter ett annat djur, dött eller levande). I växthussammanhang kallas de för nyttodjur. Eftersom det var bladlöss som skulle bekämpas införskaffades bladlusgallmyggor och bladlusgallsteklar. En gallmygga jobbar genom att dess larv smyger sig på en bladlus och injicerar ett gift i den. Sedan ”suger den ut” lusen och eftersom ingen av de andra lössen märker något så det är bara att fortsätta kalaset mot nästa... och nästa... och nästa. Bladlusgallsteklarna går tillväga på ett annat sätt; nämligen genom att lägg ett ägg inne i bladlusen. Efter 5 dagar dör lusen och förvandlas till en kokong där en ny gallstekel utvecklas. Efter ca 14 dagar kryper gallstekeln ut och är då redo att lägga ett nytt ägg i en ny bladlus och så vidare.

Miljövänlig bekämpning

Nedanstående text är ett urklipp från projektet Framtidslägenheten. Mer information om miljövänlig bekämpning kommer att läggas in.

"Det sista jag gjorde före sommarledigheten var att placera ut några små rovdjur i växthuset som vi hade ute vid Framtidslägenheten. Det hade blivit väldigt varmt och fuktigt därinne pga att dörren hålls stängd när vi inte är där. Luftningen genom takluckorna är inte nog och vad händer då? Jo lössen förökar sig med en vidunderlig hastighet! När man inte kan hejda angreppen genom att duscha och klämma de små liven, återstår att gå lite mer militant tillväga. Sagt och gjort; två olika typer av så kallade predatorer skickades efter (en predator är ett djur som jagar och äter ett annat djur, dött eller levande). I växthussammanhang kallas de för nyttodjur. Eftersom det var bladlöss som skulle bekämpas införskaffades bladlusgallmyggor och bladlusgallsteklar. En gallmygga jobbar genom att dess larv smyger sig på en bladlus och injicerar ett gift i den. Sedan ”suger den ut” lusen och eftersom ingen av de andra lössen märker något så det är bara att fortsätta kalaset mot nästa... och nästa... och nästa. Bladlusgallsteklarna går tillväga på ett annat sätt; nämligen genom att lägg ett ägg inne i bladlusen. Efter 5 dagar dör lusen och förvandlas till en kokong där en ny gallstekel utvecklas. Efter ca 14 dagar kryper gallstekeln ut och är då redo att lägga ett nytt ägg i en ny bladlus och så vidare".

Tvätt i ljummet såpavatten.

Nyttodjuren placeras ut.

Bladlöss i mängder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

%MCEPASTEBIN%